Skolgården

När majoriteten av våra fönster vetter mot en skolgård får en ganska bra överblick. Desto mer jag studerar och tänker efter desto fler "bevis" får en.

Pojkarna är allt som oftast klädda i mörka, bylsiga kläder så de kan leka och härja bäst de vill. För det är precis det de gör. Härjar alltså. De springer, jagar, slåss och brottas. Är väldigt gapiga och högljudda. 

Flickorna däremot har ljusare, tajtare mer ömma kläder. Deras kläder gör att de inte kan leka som pojkarna. Det måste vara lite mer försiktiga, vilket de också är. De går oftast två och två och pratar, eller sitter på gungorna. Inget gap och skrik här inte. Fina flickor.

Om ni alla tänker efter så startar detta i låg ålder.Så länge som jag kan minnas är det alltid pojkarna som har tagit plats och flickorna har fått anpassa sig och flyta med. Det är alltid pojkarna som har synts och hörts medan flickorna suttit bredvid och kollat på. Oj
 vad detta har präglat mig.

Jag blir bara mer och mer frustrerad varje gång jag ser detta! Hur sjutton ska jag kunna uppfostra mina barn till individer som ska få (klä sig och) vara precis som de är? Inte göra skillnad för att de är pojke och flicka. Jag vill att de ska få exakt samma möjligheter och förutsättningar i livet.

Jag får kämpa hårt helt enkelt!

(Jag vet att inte alla är si eller så, jag hårddrar.)