Booty och core

Då har jag varit på veckans första träningspass, booty och core och härmed friskförklarar jag mig själv. Nu orkar jag inte med mer sjukdom i detta hus! 

Nu kanske jag orkar blogga lite igen. Just nu har jag inte mycket att komma med. Har precis kommit hem från gymmet och Alli somnade i vagnen. Ska passa på att äta lunch innan hon vaknar. Chili con carne som jag lagade igår för första gången någonsin. Det blidde gott men lite för starkt för mina smaklökar. 

Kom på en sak som gjorde mig förbenad igår! Grr! Varför kan inte mammor hjälpas åt och stötta varandra istället för att klanka ner? 

Jag skulle hämta Elve från förskolan igår. Marcus hade lämnat honom med pulkan så jag tog bara enkelvagnen och tänkte att jag drar hem honom. När vi skulle upp för den LÅNGA, BRANTA backen kände jag direkt att jag inte skulle få upp allt samtidigt. (Dåligt plogat, grusat och en klen morsa.) Jag lyfte honom ur pulkan och skrikfesten var ett faktum. Det är inte lätt att förklara för en tvååring att om han bara går upp för backen så får han åka sen. (Det är inga problem för honom att orka backen, han brukar gå ända hem.) 

Nåja, jag hade inget annat val än skynda upp med vagnen och pulkan för det brantaste partiet. När jag var på väg upp så sa mamman (som oxå var på väg upp med sina barn) att hon var rädd att barnen skulle springa ut i vägen. Pik pik! Och absolut, det kunde ha hänt men hittills har Elve aldrig gjort det. Han är rädd för bilarna. Sprang ner och hämtade Elve och satte honom i pulkan. När vi passerade mamman så bara blängde hon på mig, mördarblicken ni vet. Jag var så irriterad att jag gick fel väg hem! En rolig omväg.

Blir upprörd bara jag skriver om det! Hon hade väl kunnat hjälpa mig istället. Det hade jag gjort! Om inte för mammans skull så för barnens skull. Kul att hennes barn går på samma förskola som Elve, eller inte. Äh!

Jaja, nu har jag fått ur mig det och ska gå vidare i livet! :)
Hoppas er vecka har börjat bättre!