Uppoffringar

Idag har jag avklarat mitt första riktiga gympass, helt själv! Är väldigt stolt! Jag menar, vi snackar om fegisen Emilia som aldrig har velat gå till gymmet för att folk kollar. Nu banne mig ska jag inte bry mig om sådant som säkert inte ens stämmer. Och kollar någon så får de väl göra det! Basta!

Sitter här i soffan och funderar lite. Det här med barn, hur mycket uppoffringar man får göra när familjen utökas. Självklart hade jag fattat det redan innan, men jag förstod nog inte riktigt hur mycket allt skulle förändras. Eller ja, svårt att förklara.

Efter första barnet kom första dippen. Jag som trodde att när man fick barn skulle det bara vara lycka och fina stunder. Jo, jag hade räknat med skrik och allt annat som hör en bebis till. Men det var mycket jag inte kunde veta innan. Som hans för tidiga födsel, sond hela första månaden+ amning med allt vad det innebar. Efter några månader blev det lättare och han var verkligen världens finaste, snällaste bebis. (Han är fortfarande världens finaste såklart.)

Andra bebisen kom när den första fortfarande var ganska liten (16 månader). Det var verkligen en jättejobbig tid för mig. Amningen var rena skiten, med blödande tuttar och massa smärta. Jag ville ge upp många ggr men det sägs att det är det bästa för barnet. Samtidigt som jag kämpade med det, en enorm sömnbrist (hon somnade 3-5 på morgonen och sen skulle jag upp tidigt med Elve) och hålla koll på en liten buse som var lite sotis på syrran. Inte konstigt att nästa dipp kom. 

Såhär i efterhand har jag förstått att jag offrade mig för mycket för mitt eget bästa. Jag hade inte egentid på ungefär ett år. Jag har äntligen kommit fram till att jag inte är den där mamman som klarar av att offra allt, hela sig för barnen. Nu låter det som att jag bara tänker på mig själv, men så är det inte. Mina barn kommer alltid i första hand, alltid! Jag gör allt för de! Men för att jag ska orka vara den tålmodiga, bästa mamman jag vill vara så måste jag komma iväg själv ibland. 

Jag har märkt jättestor skillnad på bara två veckor. När jag har fått komma iväg en timme helt själv och få träna stenhårt. Jag har blivit mycket gladare och uppskattar tiden med barnen mycket mer. Nu tror jag att det bara bli lättare, bättre och roligare att vara mamma till mina värlsbästa ungar! 

Ja, jag har en man som finns där för oss. Min klippa, mitt stora stöd och mitt livs kärlek!
Jag älskar min lilla familj!