Livets bergochdalbana

Igår hade vi en riktig glädjens dag och livet var på topp.

I morse fick Elve ta ambulansen in till sjukhuset. Det svänger fort i livets svängar. Nu hoppas jag att det inte är något allvarligt (vi väntar på proverna) men självklart oroar jag mig till max. En blir helt nojig när barnen blir dåliga. 

Och jag slängdes bakåt i tiden till när Elve var en månad och slutade andas och fick åka ambulansen in. Då kom alla panikkänslor tillbaka. Fy sjutton!

Nu går jag här hemma och försöker sysselsätta mig så jag inte ska bli knäpp av oro. Håller tummarna för att Marcus ska ringa med ett bra besked snart.

Hoppas ni har en bättre start på denna dagen!

Var rädda om varann!

(Inlägget nedan var tidsinställt.)

Tillägg: Han är hemma och mår ok. Han har en infektion i kroppen och troligen öroninflammation. Så ännu en vecka som kommer kantas av sjukdomar.