Omänskligt jobbigt

Igårkväll var jag på mitt livs andra spinnigpass någonsin. (Mitt första var ett prova-på-pass på gymnasiet. Jag lovade mig själv att aldrig mer sätta mig på en spinningcykel.)

Jag trodde jag skulle dö, eller i alla fall svimma. Fy sjutton! Spinning är omänskligt! Jag hade mjölksyra redan innan uppvärmningen var över. Helt sinnes!

Ändå har jag bestämt mig för att ge det en chans och bokade in mig till nästa helg igen. 

Det här är ju året då jag ska göra bra saker för min skull. Det är året då jag ska våga prova på nya saker och inte ge upp direkt. Jag hoppas spinningen blir en sådan grej för mig.

Idag är jag helt öm i baken, känns som att jag har blivit misshandlad. Träningsvärken i vaderna har varit konstant sen första träningspasset i fredags. Jiiha!